Facklitteratur är motsatsen till skönlitteratur, eftersom den alltid bygger på fakta och inte fiktion. Till facklitteraturen hör bland annat vetenskapliga, upplysande och resonerande texter - så länge som de är skrivna med sakliga beskrivningar och påståenden i syfte att instruera och/eller lära. Dessa behöver sedan inte alla gånger vara korrekta, eftersom huvudsaken är den stil de skrivits med.
Stilen i facklitteratur är striktare än den i skönlitterära verk, men samtidigt inte lika strikt som den i uppsatser. Språket bör vara sakligt, vetensakpligt och profissionellt - formell texttyp - samtidigt som texten byggs upp genom en tydlig struktur. Facklitteratur kan även kallas för "sakprosa".
Exempel på facklitterära verk är essäer, journaler, memoar-dokumentärer, vetenskapliga artiklar, fotografier, biografier, läroböcker, reseskildringar, ritningar, teknisk dokumentation, användarmanualer, diagram, samt viss journalistik. Exempel på kategorier som hamnar mellan facklitteratur och skönlitteratur är tidningsartiklar eller berättelser.
Facklitteratur handlar i regel om ett specifikt ämne, inom vilket informationen ska vara lätt att förstå. Läsaren bör kunna ha nytta av verket ifall hen vill övertyga om ett resultat, tanke eller liknande. Texten måste därför vara balanserad och väl avspegla verkligheten. I facklitterära verk bör rubriker och källhänvisningar förekomma.
Sammanfattning:
- Texter som bygger på information, instruktioner och fakta – inte fiktion
- Skrivs i syftet att instruera och lära.
- Formellt språk.
- Motsatsen är skönlitteratur
- Kan vara vetenskapliga, upplysande eller resonerande texter.
- Texterna kan vara dokumentationer eller uppsatser.
- Källhänvisning ska förekomma.
Användbara sidor: facklitteratur, vad innebär facklitteratur, texttyper: facklitteratur, wikipedia: facklitteratur.
Av Vidar Arvidsson (ursprungligen av Edwin)
8 kommentar(er)
